En lång vecka

Det känns som att denna vecka kommer att bli lång. Vet inte varför men jag har en massa inbokade möten. Känner mig stressad av att hela tiden måste göra saker. Idag var det ytterligare ett besök hos naprapaten i Enköping. För första gången kunde han ta i lite mera vid massagen. Självklart var det en massa låsningar och jag ska tbx om 2 veckor igen. Hade ett trevligt besök av en kollega idag, mycket mysigt! I morn ska Mirabella på dagisutflykt. På torsdag ska Kevin träffa en tandreglerarspec och kolla om han ska ha tandställning. Han vill ha det eftersom hans tänder är lite ojämna i form och storlek. På fredag ska jag träffa Jörgen på Företagshälsan, känns som han kommer dömma ut mig helt. Usch, sånt tycker jag är så jobbigt! Känns inte som han lyssnar utan han bara pratar på och bagatelliserar min värk och känslor. Samtidigt som han förstår mig... hmm, konstigt men ja ja...
Har ju slutat med en medicin som jag ätit till och från i många år och som har en känd biverkning så som ökad matlust. Har snart i en veckas tid inte alls mått så dåligt pga mitt matmissbruk. Jag nästan drar ut på att äta istället. Har haft en Ben & Jerrys i frysen i över en vecka men jag tar mig inte tid att äta... Såååå sjuk känsla när man alltid typ slickat på frysen bara för att vara i närheten av glass... Hoppas att det håller i sej och jag kanske kan gå ner i vikt. Se ut som en normalt smal människa för en gångs skull.
Jag sitter och väntar på att Kim ska komma hem från jobbet, han jobbar ofta sent på tisdagar eftersom han måste sluta tidigare på måndagar och onsdagar (jujutsu)
Igår var jag med Alex på Bup i Uppsala och träffade läkaren. Han har gått upp i vikt, från 42 till 51 på 1 år. Växt från 152 till 160 oxå det på ett år. Jättebra! Medicineringen ska fortsätta men doseringen ökas från den 1 augusti. Min fina lilla kille som snart växer om sin mamma. Han är duktig som sliter på i skolan och här hemma. Snäll, rättvis, omtänksam, smart, kreativ, fantasifull.... och så mkt mer. Min Alex <3

Mors dag!

God morgon! Idag är det mors dag :) Solen skiner ute men det blåser. Idag känns det bättre i kropp och huvud. Igår var vi vid hålsjön på fm där det var en städdag, vi grillade korv och satt i solen. Mitt på dagen åkte vi till Enköping och lämnade Kevin vid bussen, Alex kommit direkt dit efter klassresan. Sen red Mirabella på Ridskolan, hon hade Legolas. Hon var så söt!
Efter det blev det lite handla på maxi, en tripp till Jessi (som jobbade) men vi tittade på kaniner och när Jeiden spelade tennis. Vilken begåvad liten kille. Resten av kvällen tittade vi på film.
Idag ska vi äta lunch hos farmor, fika hos mamma och lämna en blomma till svärmor. Grattis alla fina mammor!!!

Längtan efter kvällen...

Vill försöka få ner en känsla. Det första jag längtar efter när jag vaknar är att kvällen ska komma då jag förhoppningsvis hunnit röja undan dagen som varit och sätta/lägga mej ner och bara njuta eller att få sova. Men det konstiga är ju att jag vill inte att det ska bli morgon. Alltså visst vill jag att det ska bli en ny dag men det är lugnet på kvällen som jag vill nå. Ändå har vi en lugn familj utan några större störelser. Jag kan somna hur bra som helst utan vid undantag då jag stänger på jobbet då är det svårt att komma ner i varv. Men det är framåt 03-05 som jag börjar vakna till och känslan jag alltid har är jag stressad för nåt eller att jag försovit mej. (Jag är väldigt sällan sen till bokade tider) Det är så skönt att vara trött och bara blunda. Att känna sej avslappnad och seg i kroppen. Inte känna den där inre stressen över egentligen ingenting. Jag har bytt medicin som jag tidigare skrev. Känner faktiskt inte av mitt hunger-sötsug lik mycket längre. Också det känns skumt att inte tänka på mat 24-7... Vanan sitter ju i och det är nästan så jag går och tar nåt för att sen inte vilja ha.. Mycket sjukt känsla!!! Hoppas den håller i sej :D

En uppfriskande promenad

Hemma...

Idag är Mirabella ledig. Vi sitter och tittar på barnprogram. Veckan är fullspäckad med en massa måsten, sånt som man inte ens kan vara sjukskriven mot. Kevin har ett fult nageltrång som ska fixas idag, igår var det Alex som var till doktorn (pollenallergi), vi ska kolla hur alex medicin funkar och i morn har jag först en telefontid med läkaren och på fredag är det sen länge tbx att jag ska skjutsa barn till lägetskola.

Det känns drygt att vara sjukskriven, säkert jättebra men är man en stressad människa är det som mest jobbigt att vara med sig själv. Konstig känsla! Senaste dagarna har känts lite bättre i höften med nacke och rygg är inte bra. Bytt medicin som gör att det känns konstigt i huvud. Sover inte lika bra som på den förra men det är ju ingen sovmedicin. Få se hur den verkar om nån vecka till.

Hade planerat in ett efterlängtat besök idag men eftersom vi ska till doktorn så blev det uppskjutet :(

Nu är det dags att sparka igång dagen...

En bra dag i solen...

I morse vaknade jag och Mirabella kl 8. Skönt att hon kan sova lite längre. Vi fixade i ordning oss och åkte sen in till Enköping för att träffa Milena, det var ett efterlängtat besök. Skönt att kunna sitta i lugn och ro, prata lite, ta en liten promenad till lekparken där Mirabella roar sig och sen kunna åka hem utan ett uns av stress. Jo, en stress som gnager i huvudet hela tiden är ju jobbet. Att det ska vara så svårt att koppla bort jobbet och koppla på sig skälv i stället... Sjukt!!! En mycket trevlig dag i alla fall!

Nu är alla barnen tillbaka här hemma igen. I morgon ska vi gratta Cornelia som fyller år och sen på kvällen är det Eurovision på tv. Kevin har haft en helt otrolig resa nere i Malmö. Amazing är rätta ordet :D Jag gillar Ungerns bidrag...

Sen ska jag fortsätta försöka vila bort det onda o kroppen. Det har känts rätt ok i bäckenet men jobbigt i rygg och nacke. Tror inte det är bra att köra bil, får alltid sååå mycket ondare efter det.

Nu ner i säng... Gnatt!!

Liten önskelista...

Önskar mig 💝

Stövletter svarta
Gummistövlar mönstrade
Vinterkängor höga
Vinterjacka CG, Fjällräven
Sportbh:ar, svart + vit
Converse vita / marinblå
Adidas fritidssko
Långa linnen; vit, svart, marinblå,
Adidasoverall
Frans / nagelförlängning
Frisörbesök klippning / färgning
Crosstrainer / löpband
Vinter springtights
iPad
Silverhalskedja med litet hänge
Klocka silver / stål
Silverörhängen
Silverringar
iPhone 5
iHome hörlurar
Damcykel 3 vxl med korg i fram
Träningsväska
Kavajdress svart / mörkgrå
Svart allt-i-en klänning
Svampkorg med kniv
Stor picnicpläd

Only me...

En ny dag...

Sov ok inatt men jag drömmer så konstiga drömmar...
Lämnade Mirabella hos mormor i morse sen åkte jag till husläkaren. Hon är jätte gullig! Frida Mattson heter hon.
Vi kom fram till att jag har en kraftig muskelinflammation som sträcker sig från skallfäste ner till ländryggen. Vilket i sin tur gör att musklerna inte kan slappna av och får inte tillräckligt med syre. Det klämmer åt nerver som gör att det strålar ut runtom i kroppen. Sen hemma i 3 veckor, medicinbyte och ta bort min inre stress... Lätt?! I give it a try... Kändes jobbigt att meddela jobbet men ny ska jag istället se till att bli bra så jag kan kan komma tillbaka.

Sitter med Mirabella i soffan och hon tittar på Rasmus på luffen. Jag åt broccoligratäng och hon åt makaroner och köttfärssås. Vi ska snart ner och hämta upp Kevin som också ska till husläkaren och bland annat kolla upp sitt nageltrång.

Näe, nu måste jag upp och gå lite...

En ännu värre dag...

Vaknade i morse med världens magvärk, trodde magen skulle vända sig ut och in på samma gång. Det blev bättre under fm som tur var då bara den nu mera dagliga värken satt igång för fulla muggar. Provade lite Pilates med mjuka spänningar. Låg/satt och stod upp och tittade på filmen Beutiful creatures. Helt ok!
Duschade och släpade mig iväg till dagis för att hämta Mirabella och sedan hämta Kevin vid skolan för att åka till frissan där Kevin blev klippt inför resan till Malmö på torsdag. Han blev jättefin!
Var hemma igen på nolltid, orkade verkligen ingenting. Orkar inte bry mig om all tvätt som ligger på golvet i badrummet, diskmaskinen som är full med nydiskad disk och resterande hemmet som ser hemskt ut. Orkar inte!
Idag har jag även haft en rejäl muskelvärk i armar och i händerna. Ren muskulär smärta som är i kroppen. Lederna har jag under kontroll men medicinen är skit för magen (magkatarr och panikkrampen som försvinner lika fort som dom kommer)
Har läst lite Bilbo med Alex nu på kvällen, Kim och Kevin tittat på Inför Eurovision och jag har beställt en klänning till Rebecca som hon förhoppningsvis kan ha på avslutningen.
I morn kl 09:00 ska jag träffa husdoktorn igen, pinsamt det där med sjukskrivningen. Men som jag känner nu så är det rent utsagt omöjligt att jobba. Såå tråkigt, jag som sett fram mot detta nya schema...

Rastlös...

Jag är rastlös... men jag har svårt att göra vanliga saker. Tex. tvätta håret, hålla händerna på ratten, sitta för länge, stå för länge, ligga på samma sätt länge... allt detta triggar igång smärtan i nacke och nu den senaste tiden även bäckenet. Det känns liksom som en ilande och krampande smärta. Känner mig instängd och lätt panikångest över att inte kunna göra saker som vanligt. Jag är inte van att bara ta det lugnt. Inte van att vara hemma och inte kunna göra nåt. Så fort jag gör nåt så får jag lida för det efteråt. Jag tror mig kunna men jag är nog för envis och dum för att inte försöka. Som att jobba när jag innerst inne känner att jag nog borde. Rädd kanske att inte bli tagen på allvar. Ser andra människor som är hemma gång på gång över småsaker, kanske jag har fel men det är så jag upplever det. Ibland önskar jag att jag hade ett öppet sår i nacke/huvud så jag slapp förklara mitt problem. Åh, drygt!

Efter att ha gått en promenad alltför fort så ska jag nu försöka ge mig på att slappna av i nån passande ställning och läsa en bok. Bara en sån sak att behöva tänka på hur jag sitter, ligger och står är tröttsamt...

Lchf, here we Go...

Måndag morgon. Jag sitter ute på farstukvisten efter att ha ätit en ostomelett. Kaffet i handen och solen värmer mina fötter. Men värken i bäckenet och ryggen förstör det hela. Ska tbx till min husläkare på onsdag och det kommer lätt att kännas pinsamt då jag inte tog hennes sjukskrivning på allvar. Usch! Sånt tycker jag är genant. Men det är bara att lära sej den hårda vägen.

I morgon ska Kevin till frissan och fixa till håret inför resan till Malmö, Eurovision Song Contest. Det är hans största intresse. Vi brukar skoja med honom att han är den nästa Christer Björkman. Hans kan allt om länder, bidrag, årtal, städer och allt Lullull runt ikring. Kevin är stark och vågar stå upp för det han tycker och känner, det har han alltid gjort.

Idag är min plan så att jag ska ta en promenad, försöka undvika Citodon och inte städa, diska eller plocka nåt stök här hemma. Bara tanken känns jobbig eftersom jag är lite känslig för stök och oordning. Inte för att jag är pedant och jag det kliniskt rent utan jag mår helt enkelt bäst om det är undanplockat. Jag tror föresten att alla mår bra av lite ordning.

Fåglarna sjunger, grannhundarna skäller och en traktor åkte nyss förbi.
Tänk vad mycket man vill när man mår bra och nu när jag inte är på topp så vill jag bara en sak. Vara den där glada och positiva människan som vill att allt rullar på. Jag gillar nog att ha det ganska lika om dagarna, inte nödvändigtvis samma rutiner dagarna i ända men man jobbar, tar hand om hem och barn, umgås med vänner och liksom bara är. Sen är ju nåt avbrott här och där alltid kul också.

Less...

Snacka om att man börjar få ålderstecken, hela kroppen fallerar. Har inte skrivit på ett tag men jag behöver ventilera lite. Min kropp har sagt upp sig. Har kännts hela vintern att den varit på väg att säga upp sig. Trots träning så har det kännts tungt rent mentalt på nåt sätt. Det har varit jättekul men den där lilla känslan av gnagande har på nåt sätt tagit över. Nu rent fysiskt så kan jag inte träna mer än ta promenader. Ätandet har gått utför senaste veckan men det får jag ta itu med i morn då det är "måndag" igen... Vilken klyscha!
Jag vet inte vart jag ska börja med att försöka förklara mina fysiska onda delar. Allt började successivt i höstas då jag upplevde det som det blev en hel del mera att göra på jobbet. Många var sjuka till och från (även jag vid några tillfällen) men vi fick klara oss många gånger utan ersättare. Jag som alltid varit lite extra känslig för stress och mitt nack/migrän problem, fick ju då som ett brev på posten stora besvär igen. Tiden gick och då vårat nya "förbättrade schema nu med rotation" dröjde, så försökte jag med många andra hålla oss kvar uppe vid ytan. Nya schemat kom, jag fick en sjukskrivning av husläkaren som jag dumt nog ignorerade och fick istället lovad rotation på jobbet som dom tyvärr inte kunde hålla. Det i sin tur satt sista spiken i min kista. Jag har träffat en naprapat 4 gånger nu. Jag återkommer med samma låsningar och spänningar. Vila och ta hand om dig själv är rekommendationen. Samma sak säger husläkaren och företagasjukgymnasten. Där jag föresten bröt samman efter en timmes samtal om varför jag var där. Hon ville även att jag skulle gå i samtal om att bli stark och komma på fötter igen, vet inte jag om det är det jag behöver men... Känns som jag är besviken på jobbet, jag har haft en förhoppning om att jag ska få gå vidare och lära mig nåt nytt efter 10 år i trogen tjänst. Att få något nytt att bita i men jag har hamnat i facket där dom hamnar i som inte kan ta för sig. Ja ja!!! Byta jobb!!! Vill inte men det kanske snart är ett måste. Måste inse att jag är värd nåt annat. Måste börja tro att jag faktiskt kan andra saker är le hela dagarna. Är så less nu på att behöva äta mediciner för att slippa värken i nacken, i huvudet, axlarna, magkatarr, bröstet, midjan, ländryggen, bäckenet och stålningarna som finns i benen och armar/händer. Sen denna trötthet! Alla gnäller just nu över krämpor men jag orkar verkligen inte lyssna för jag bryr mej faktiskt inte, orkar inte bry mej! Då har det gått långt för mig. Orkar inte!!! Ska var hemma nu i veckan som kommer, måste hitta avslappning!!! Måste! Det känns som jag är en stor hård knut, en knut som är så hårt dragen att dess inre har blivit en hård sten. Önskar jag vore hel igen...