Lchf, here we Go...

Måndag morgon. Jag sitter ute på farstukvisten efter att ha ätit en ostomelett. Kaffet i handen och solen värmer mina fötter. Men värken i bäckenet och ryggen förstör det hela. Ska tbx till min husläkare på onsdag och det kommer lätt att kännas pinsamt då jag inte tog hennes sjukskrivning på allvar. Usch! Sånt tycker jag är genant. Men det är bara att lära sej den hårda vägen.

I morgon ska Kevin till frissan och fixa till håret inför resan till Malmö, Eurovision Song Contest. Det är hans största intresse. Vi brukar skoja med honom att han är den nästa Christer Björkman. Hans kan allt om länder, bidrag, årtal, städer och allt Lullull runt ikring. Kevin är stark och vågar stå upp för det han tycker och känner, det har han alltid gjort.

Idag är min plan så att jag ska ta en promenad, försöka undvika Citodon och inte städa, diska eller plocka nåt stök här hemma. Bara tanken känns jobbig eftersom jag är lite känslig för stök och oordning. Inte för att jag är pedant och jag det kliniskt rent utan jag mår helt enkelt bäst om det är undanplockat. Jag tror föresten att alla mår bra av lite ordning.

Fåglarna sjunger, grannhundarna skäller och en traktor åkte nyss förbi.
Tänk vad mycket man vill när man mår bra och nu när jag inte är på topp så vill jag bara en sak. Vara den där glada och positiva människan som vill att allt rullar på. Jag gillar nog att ha det ganska lika om dagarna, inte nödvändigtvis samma rutiner dagarna i ända men man jobbar, tar hand om hem och barn, umgås med vänner och liksom bara är. Sen är ju nåt avbrott här och där alltid kul också.