Mellandagsångest

Sitter framför datorn och försöker mig förstå detta med alla inställningar för bloggen. Då jag bloggar mer för min egen skull för att minnas och kunna se tillbaka på tiden som varit så ligger ju inte prioritering på att det ska vara en blogg som andra ska gilla.
Allt går i perioder som med allt annat. Tanken kan vara att jag verkligen vill skriva kontinuerligt men när jag kommer hem från en lång dag på jobbet så är jag så sjukt trött och har ingen ork kvar.

Jag kan väl erkänna att jag är fast i sockerträsket som många andra. 10 kg övervikt, ingen motivation till träning och helt fel kostvanor. Som så många andra så kör jag igång varje måndag med mitt nya liv men redan innan helgen så är jag tillbaka på ruta ett med att ha fuskat och då spelar det ju ingen roll om jag fortsätter att vara onyttig för allt är ju redan förstört. Det är så skrattretande att jag mår illa.

Jag har visserligen lyckats gå ner vid ett par tillfällen genom livet men har svårt att få till det som en långsiktig livsförändring. Jag har alltid varit normalviktig fram tills att jag fick 2 barn inom en 2 års period. Jag var då 22 år och vågen stod på 90 kg och då var minsta killen 6 månaden. Hm, hur gjorde jag. Jo, viktväktarna ner till 83 kg och sedan en skilsmässa som gjorde att jag slutade på 63 kg. Inget jag rekommenderar. Ett år senare så träffade jag min sambo och trivselkilona smög sig på. Jag låg kvar på ca 70 kg och blev sedan gravid med vår lilla tjej som nu är snart 7 år. Lyckades gå ner och låg på 70 kg. Tills jag på något sätt lyckades att hamna på 85 kg i mars 2016. Fråga mig inte vad som hände. Jag började då registrera min mat på My Fitness Pal. I Augusti så var jag nere i 70 kg. Och nu är jag upp i 74 kg. Så nu börjas det om efter nyår. HAHA! Jag har redskapen men det är känslan av motivation som inte riktigt är där än.

Forts följer...