Städ

Vaknade och gick ner och städade i morse. Jag får nästan som ångest när det är mer stökigt än vad jag anser vara normalt. Jobbigt att inte bara kunna sätta sig som alla andra i familjen och inte bry sig om att allt ser ut som ett bombnedslag. Men nu mår jag bättre i alla fall :) Synd att resten får njuta av att det är fint. Haha! Liiite bitter!!

Eh, idag är det nyårsafton och jag ska vara glad. Vi ska till Bettsson ikväll och fira in det nya året, mysigt!

/Marie

En sak jag önskar mig

Ett nytt objektiv till min Canon.

Sista arbetsdagen på år 2016

Efter att ha varit hemma sedan fredagen före julafton så kändes det rätt ok att vara tillbaka på jobbet för några timmar. Rätt lugnt. Jobbade med M idag och det var mysigt då hon annars är mammaledig. Men det var tomt utan resten av gänget. På måndag är dom flesta tillbaka igen. 

Mirabella har varit hos farmor idag och lekt med hennes kusin Nicole som också var där. Hämtade upp Bellas skor som var kvar hos Nicole på vägen hem. Kim handlade och Rebecca lagade rotfrukter i ugn och stekt kyckling. Markus kom och vi tittade på Trollz och sen 27 dresses. Nice.

Jag har haft ont i halsen hela dagen och jag hoppas inte att det blir värre då vi ska fira nyår i morgon. Just nu är det så många som är sjuka men peppar peppar så brukar jag klara mig galant. 

I morgon blir det att skålanin det nya året. 2017. Jag minns fortfarande när

Jag skrev i mina dagbok 1986,87,89. Det känns som en evighet sen.

Föresten så åt vi våra pepparkakor idag, dessa gör jag till alla i familjen varje år och det är alltid lika uppskattat <3 

God fortsättning mina vänner!

Mellandagsångest

Sitter framför datorn och försöker mig förstå detta med alla inställningar för bloggen. Då jag bloggar mer för min egen skull för att minnas och kunna se tillbaka på tiden som varit så ligger ju inte prioritering på att det ska vara en blogg som andra ska gilla.
Allt går i perioder som med allt annat. Tanken kan vara att jag verkligen vill skriva kontinuerligt men när jag kommer hem från en lång dag på jobbet så är jag så sjukt trött och har ingen ork kvar.

Jag kan väl erkänna att jag är fast i sockerträsket som många andra. 10 kg övervikt, ingen motivation till träning och helt fel kostvanor. Som så många andra så kör jag igång varje måndag med mitt nya liv men redan innan helgen så är jag tillbaka på ruta ett med att ha fuskat och då spelar det ju ingen roll om jag fortsätter att vara onyttig för allt är ju redan förstört. Det är så skrattretande att jag mår illa.

Jag har visserligen lyckats gå ner vid ett par tillfällen genom livet men har svårt att få till det som en långsiktig livsförändring. Jag har alltid varit normalviktig fram tills att jag fick 2 barn inom en 2 års period. Jag var då 22 år och vågen stod på 90 kg och då var minsta killen 6 månaden. Hm, hur gjorde jag. Jo, viktväktarna ner till 83 kg och sedan en skilsmässa som gjorde att jag slutade på 63 kg. Inget jag rekommenderar. Ett år senare så träffade jag min sambo och trivselkilona smög sig på. Jag låg kvar på ca 70 kg och blev sedan gravid med vår lilla tjej som nu är snart 7 år. Lyckades gå ner och låg på 70 kg. Tills jag på något sätt lyckades att hamna på 85 kg i mars 2016. Fråga mig inte vad som hände. Jag började då registrera min mat på My Fitness Pal. I Augusti så var jag nere i 70 kg. Och nu är jag upp i 74 kg. Så nu börjas det om efter nyår. HAHA! Jag har redskapen men det är känslan av motivation som inte riktigt är där än.

Forts följer...

Julen

Hösten och vintern 2016

Vår fina Sussi <3

Mer bilder

Bilder juni-juli

Skolavslutning