Tankar och funderingar

Känns som jag har varit hemma i flera veckor nu. För 3 veckor sedan var Mirabella, Jonte och Alex jätte förkylda så då var vi hemma ons-fred. Förra veckan så var jag hemma mån, ons-lör då jag hade en inflammation i tanden så jag var hos tandläkaren tis och fredag. Inte muntert varken här hemma eller på jobbet man vad f-n ska man göra? Så många gånger man åkt till jobbet med både migrän och feber. Lämnad ett halvhängigt barn på dagis i hopp om att inget kommer att bryta ut till det att man hämtar på e.m.
Undrar varför jag alltid har sånt dåligt samvete när jag är hemma..
I dag är det fredag :D Mirabella är piggare efter en tuff natt med falsk krupp och nu förkylning. Ska gå ut en sväng lite senare och lufta våra vingar.
Pippi på de 7 haven är på i BluRayen och jag sitter fortfarande i pyjamasen. Mamma fyller 61 år idag så vi ska dit ikväll och gratta henne. Hon kom hem ifrån Spanien i går där hon var tillsammans med mina mostrar så vi får väl se lite kort därifrån.
Sen är vi nu på biljakt. Vi ska sälja Toyota Priusen och köpa en liten pendlarbil till Kim och sen letar vi efter en bra 7-sitsig familjebil i 40-70 tusen klassen. Är lite sugen på en Alhambra, Sharan eller en Trajet. Än så länge så får jag köra en lånebil.
På e.m kommer alla barn hit efter skolan sen är det barnvecka som gäller. Skulle behöva åka in och handla inför veckan men det får vi göra i morn istället.
Har ju läst en del bloggar nu när jag varit hemma, lärande måste jag säga. Men i det stora hela lever vi väldigt likt många andra barnfamiljer. Tiden finns inte till, hämta, lämna, möten, handla, städa, laga mat och sen försöka hitta en stund till sig själv. Att träna, äta rätt och må bra själsligt kommer alltid i sista hand på nåt sätt. Nån som har ett tips på hur man lär sig att kombinera en bra livstil med all stress? Vi har ju ändå anlitat städhjälp som kommer 4 tim varanna vecka och det har lugnat mig väldigt mkt.
Så nu är det stora bekymret hos mig återigen maten och träningen. Jag är verkligen en sån människa som inte har nån självdiciplin. Är jätte duktig i några veckor och förlorar några kilon, känner mig jätte glad och sen är det som jag bara "glömmer bort" mig och sen är jag tbx på ruta 1 igen... Åhhh så jobbigt! Skulle behöva nån som sparkar mig hårt i arslet och tvingar ut mig och sen en mästerkock som bara lagar nyttig och god mat. Jag vill inte dieta/träna efter nåt speciellt program utan bara lära mig att göra allt detta naturligt och inte fokusera hela livet på mat och på att man är ohälsosam.. Mår ju såå mkt bättre när jag är hälsosam och smärt. Läste en gammal väns blogg att hon nu snart gått ner 10 kg bara med hjälp av ändrad kost och motion. Grattis! Önskar jag kunde hitta den motivationen och kunde köra igång, vet inte bara vad jag väntar på. Alla andra är så duktiga.
Man kan inte stanna upp och känna efter för det har man inte tid till. Att våga känna efter hur mkt det finns att göra. Men sen så kommer ändå verkligheten ikapp en att man inte ska gnälla för småsaker när det finns värre saker runt om i ens närhet. Livet är bräckligt och det ska man inte ta för givet. Mitt ända motto, Fånga dagen...
och det tycker jag att jag ändå gör. Önskar att jag hade tid att träffa mina gamla vänner från förr, sitta och prata som äldre människor gör. När jag var liten eller förr i tiden... Jag har umgåtts med så många olika människor genom åren och vissa saknar jag verkligen, blir glad när jag möter dom och får ett leende tillbaka. Se vad dom har åstadkommit genom åren med familj, karriärer och sin själsliga vandring. Så många hjärta (vänner) som jag vill packa ner i en säck och knyta om och sen ha med mej vart jag än går.