En tung helg.

I går var vi på Linnéas begravning. En absurd dag. Att göra iordning sig och fixa sej inför hennes farväl...
Vi lämnade Mirabella hos Anna. Åkte ner till Malin och Jimmy. Det kändes tungt att sätta sig i bilen och åka upp till Gryta kyrka. Det var fullt med bilar och människor. När vi parkerade så hamnade vi bredvid bilen ifrån Fonus. Inte kul! Går in i kyrkan och tar en snabb titt upp mot altaret där en vit liten kista stod prydd med vackra blommor och ett litet gosedjur. Ljusen var tända och människor satt tysta och stilla.
Mattias och Måns gjorde begravningsgudstjänsten till en mycket fin stund till minne av Linnéa. Tårarna rann ner för mina kinder till orden om Linnéa. Minnen jag själv har fått uppleva med henne och hennes familj.
Samtidigt kunde jag inte låta bli att känna frustrationen öven hur en gud kan straffa oskyldiga människor. Om han fanns där för oss så skulle Linnéa ha fått vara frisk och funnits kvar här hos sina mamma och pappa.
Sån orättvisa. Åsa sjöng så vackert för henne. Kistan bars ut av mörkklädda men och vi följde hennes väg till den sista viloplatsen. Så ledsamt att se familjen ta farväl vid hennes grav.
Alla männsikor som sa adjö och la en liten blomma på hennes kista. Jag kommer knappt ihåg när jag la ner den rosa rosen, jag var bara så ledsen och tom. Jag kramade om Bettan och Peter. Stod en lång stund och bara kramade om Elias.
Vi åkte sen till nto gården är det serverades fika. En trevlig stund med mycket kärlek. Tänk så många som finns där för dom i en sån tung stund som denna. Jag hoppas att alla stannar kvar nu också. Det tänker jag göra ♡