Idag har mina tankar oavbrutet varit hos en liten tjej som inte alls mår bra. Jag vill liksom inte fatta att hon snart inte längre kommer att vara hos oss. Det är så j-a orättvist att oskyldiga liv får gå till spillo när det finns människor som förbrukar sin rätt att leva på rent jävelskap.
Jag vet att hon alltid kommer att finnas här med oss men hon är menad att vara här.... på riktigt! Allt kommer att förändras och jag vill inte att det här ska vara hända... Vad kan jag göra för mina kära vänner? Jag har aldrig önskat så här mkt att jag kunde trolla... *Arg*
Idag har jag försökt att hålla mig sysselsatt, så rädd att få ett besked... Ett besked om ett avsked. Att få reda på det allra värsta tänkbara en förälder någonsin kan vara med om. Att förlora sitt älskade barn.
Efter en lång tids sjukdom så finns nån känsla i mig att lidandet får ett slut men det betyder samtidigt att hon inte längre finns här... att hon inte längre får höra och känns sina kärastes kärlek... jag vet att det kommer att ske en dag men jag har inte fattat att faktiskt kommer att sluta så här... Sån absurd och sjuk känsla.. Jag kommer aldrig förstå!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar