Mycket att förbereda.

Vaknade i morse av att jag legat helt tokfel bredvid Bella i Jontes säng. Nu när han är hos mamma hela sommaren så får Bella sova i hans rum. Ett mkt svalare rum och där man kan öppna fönstret. Hon skulle behöva ett rum. Får se hur Kim och Milena bestämmer sig för hur Jonte ska bo, om det blir hos Milena så får Bella ta över Jontes rum. Vi får fixa en skön bäddsoffa som vi kan ha där uppe.

Just nu är Kim och Kevin på väg hem från Åland där dom varit på Rock Off konsert med Krista Siegfrids. Kevins stora stjärna. Han har verkligen kämpat i år för att uppfylla vissa saker. I maj var han i Malmö på Eurovision, han skaffade ett par Converse, fixat nytt bankkort och idkort och nu fått träffa sin idol. Sen blir det Göteborg med Liseberg, universeum, fotbollsmatch mellan real Madrid och pSg och till sist ett 9 dagars Scoutläger utanför Alingsås. En mkt nöjd kille <3 Han förtjänar verkligen allt eftersom han hjälper alltid till utan att man måste tjata. Han sköter skolan mkt bra och är trevlig och snäll.


Idag har det varit strömavbrott mellan 8-17... Såå drygt!

Var över hos en vän nu på fm. Hennes lilltjej är sjuk och kommer snart bli en liten ängel och just nu funkar allt i vardagen med assistenter och det oändliga planerandet av allt som måste fixas och trixas med... Men det slog mej att efter den dagen då kråkan flyger iväg så är det inte bara hon som försvinner utan även hela deras vardag med spring och möten. Då ska dom plötsligt klara av att leva i en vanlig vardag. Det är väl klart att dom vill det men jag menar mer att glappet kommer att bli så sort, så ovant. Jag kan fortfarande inte fatta att hon inte längre kommer att vara kvar. Om det gör mej så ledsen så finns det inte ens en minsta förståelse för hur dom kommer att fixa det. Det finns inte på kartan att det ska hända... Hon är ju där, så söt och len, med hela livet framför sig. Hon som kommer att bli återställd och vara bästis med Mirabella för alltid. Vi som ska följa dom i alla deras rackartyg och upptåg. Jag som verkligen kan föreställa mig henne hur hon blir frisk, hur hon pratar, hur hon går och höra hennes klingande skratt... Hon ser inte ut som att hon är sjuk. Visst är det länge sen som jag såg glimten i hennes ögon och hörde hennes skratt men jag kan inte överge mina drömmar och förhoppningar om att allt kommer att bli bra. Fattar inte... Vill inte fatta...