Vaknade kl 8 i morse. Gjorde välling och väckte sen Bella som skulle upp till dagis. Lämnade henne och åkte hem till Alex en stund som bakade kolakakor. Supergoda!
11.30 åkte jag in till Christine och det var behövligt att få prata lite jobb en stund. Blev bjuden på god lunch, det tackar man för :)
Kl 15 hade jag återbesök hos käre Jörgen på Företagshälsan. Sjukt jobbigt för han läser mig som en bok. Han är en av dom få människorna som vet allt mig och mitt tidigare liv. Jag grät och grät men jag tror att jag förstår vad han menar. Nu är jag fortsatt sjukskriven fram tills semestern v 30 iaf så hoppas jag är tbx så fort som möjligt efter den.
Jag börjar känna att mitt mat/sugbegär är på väg att komma tbx och det känns tungt. Har fått en ny medicin som ska hjälpa mig med den neuro bla bla centrala smärtan i kroppen, dra ner min inre stress, förbättra min sömn, ta bort jobbiga tvångstankar om maten. Har ju insett sen ett tag tbx att jag har nån form av matstörning.
Önskar att jag kunde vara mer öppen med mina närmaste om mina inre tankar men eftersom jag ser det som ett misslyckande/svaghet så är det mkt lättare att klistra på ett leende och låtsas om ingenting. Likaså med min värk, den är inte akut längre så jag nämner sällan att jag har ont. Att jag har haft mer eller mindre ont i huvudet i snart 3 mån i sträck... Orkar inte älta det med min omgivning. Tycker själv att det är tråkigt att hela tiden höra när andra har ont överallt... Visst får man gnälla ibland men nån måtta får det väl ändå vara... Idag kunde jag inte hålla masken hos söta Christine, sjukt! Jag som sällan gråter men det är jobbigt att prata om jobbet, om hur jag känner och att jag inte själv fattar riktigt vad som känns jobbigt förutom värken. Jag är nog nere i en liten svacka men jag ser ljust på morgondagen :) Alla kan ju komma in i små depressioner men inte jag. Jag hamnar bara i en liten svacka :D Gillar inte deprimerade människor, bara gnäll...
Sen får jag panik över saker som jag inte kan påverka som orättvisor i världen. Tänk om jag kunde trolla... Att få göra människor lyckliga och glada. Få leva tillsammans med sina kära. I dessa stunder så känner jag mig stark för jag är en lyckligt lottad människa som har allt jag behöver. Men många tårar i det tysta finns här inom mig... Det gnager i mig dag som natt... och då är det ändå inte mitt liv det handlar om.
I morgon är en ny dag! Jag hoppas vi alla får ha en fin dag!
Shit vad en massa knepigt jag skrev kke men det liksom bara kom ut...
Det ligger en sovandes man här bredvid mig. MIN man <3 MIN Kim! Jag är kär... fortfarande :) Längtar och saknar ännu mera nu när jag "bara" går hemma. Usch! Vill inte vara hemma, tänk att det är som vanligt. Ungarna går till skolan, jag åker till jobbet, kommer hem och känner; åh vad skönt att äntligen få sätta ner arslet i soffan efter en hård arbetsdag..... DET längtar jag efter. Dröm om småkryp du mött!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar